Becca's Blogg

You have tought me life.
Your actions tought me to never trust anyone but myself.
Our relationship has tought me to never depend on anyone but myself.

I am thankful, that I met you.
That you showed me love and how fast love can turn into hate.
That you opened my eyes and showed me what I am worth.
And now I know what I deserve, and I am aiming at the stars!

And I forgive you, because I'm a better human.

Ikväll hade jag en vän på besök. Hon kommer ifrån Schweiz (stavas det så?).
Vi hade det i alla fall riktigt trevlig och satt och drack ett glas vin på balkongen och pratade, en perfekt ledig dag.

Egentligen är det lite konstigt, att man knappt känner en person utan bara snackar via jobbet med sedan när man träffas utanför jobbet så är det precis som man kännt varandra jättelänge och man kan prata om allt.

Men det är precis sånna vänner jag vill ha.. Och det är sådan personer som det är väldigt få utav, därför har jag inte så mycket vänner. Visst, jag snackar med alla och skojar och sånt via jobbet. Men jag vet att innerst inne är det bara en massa skit som jag inte vill ha att göra med.
Precis så var/är det med sverige och samma är det här, i stort sett i grunden är det inte stor skillnad.

På den här bilden är det min bästa vän.

Tänka sig att tiden går så fruktansvärt snabbt.
Snart 3 år sedan tog jag studenten, den 8de juni 07 stod jag på flaket och skrek av glädje. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. haha.

Så otroligt roligt var det att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att gå om gymnasiet för att ta studenten igen.

Så alla ni som ska ta studenten i år, DET är och DET kommer att bli en otroligt rolig dag, ta vara på den! För den kommer inte åter.

Och oroa er inte för vad ni ska göra efter studenten, vad ska ni jobba med? kommer ni få jobb?  och alla dessa tusen frågor som ni har.

Jag är idag 22 år, 3 år sedan tog jag studenten. Jag visste inte då och jag vet inte nu vad jag vill göra i framtiden. Ta istället dagen som den kommer och alla chanser du får, ta dom!


Studenten 08/06- 2007:
(haha, det sjuka är att jag inte har kontakt med NÅGON från min dåvarande klass.)





Balen: 

( hade supersnygg håruppsättning och världens vackraste klänning som min duktiga mamma har sytt!)

Idag är det morsdag!
En dag som vi ska alla hedra våra mödrar och visa vår uppskattning.

Det är ju trots allt tack vare dom som vi finns.

Min mamma är faktiskt den bästa mamman i världen!
Saknar faktiskt min mamma.. hihi.. Kram till dig mamma!

Hoppas du får en bra och fin morsdag och du får gärna skicka ned en tårtbit till mig;)

Idag torsdag 29/4-10 klockan 08.05 fick min älskade vän Linn och hennes Sambo Mikael en liten dotter på 51 cm, 3730 gram.
Jag är så otroligt glad och lycklig för deras skull och vill hem nu, nu NU!

Har bara pratat med Mikael efterom Linn fortfarande kvar på BB, men allt verkar ha gått bra. Som tur är!

Världens finaste Elise! <3

Vet inte om Linn och Micke gillar att jag lägger ut bild på deras bebis här så jag lägger ut en bild på en annan bebis som jag hittade på google.

J spelar musik som han har fått från min bästis Linn's sambo.
Gud vilka minnen det ger! Techno fasen hos mig kom väl någon gång när jag var 13-14 och stannade hela fjortis tiden, sedan gick det över till Metal och hårdrock.
Nu är jag en gammal kärring som uppskattar lugna ballader och svenska folkvisor, haha.. Så det kan gå!


Linn; Lyssna på den och minns tillbaka!;)


Haha, tänker inte alls dela så mycket minnen mer er! Eftersom min kära mamma och mina släktingar läser min blogg. Haha. Men fjortistiden var en störtskön och rolig period, men är glad att det är över!

Vet inte hur det var i er skola då alla var fjortisar, men kan ju berätta hur det var i min:
Vi tittade på filmer dagarna i ända, nioende årskurs kommer jag faktiskt inte ens ihåg.. :P
Sen fanns det en tjej som köpte "natt linnen" ni vet sånna korta med tillhörande trosa med snobbenmotiv eller liknande, sen bar hon dom som vanliga linnen och trodde hon hade klass. Haha, pinsamt!

Det fanns också en kille som var på min dåvarande kompis heeela tiden, sen fick han diss och då gick han över till mig, fick diss från mig med och återvände till min kompis. Haha. Han var ett riktigt freak på den tiden.

Det jag saknar mest med den tiden var alla vännerna, man hade ju määäängder utav dom och många man stod väldigt väldigt nära. Men sakta men säkert försvann dom ur ens liv. Nu har jag bara en enda vän med mig från den tiden, guess who?:)
Och Sara kom in lite senare i mitt liv, men hon blev trots allt en riktigt vän och inte någon som vänder en ryggen när andan faller in:) ps. det gör ju såklart inte Linn heller:P


Berätta gärna om din "fjortis tid", kul att höra:)

Idag fick min älskade vän sitt tredje barn!
En liten kille som ska heta Colin, jättegullig bebis och sjukt gulligt namn!

Efter bara några timmar efter förlossningen så åkte Sara hem, jag börjar tro att hon är Superkvinnan eller något!:)

Ännu en gång vill jag bara säga grattis Sara, till dig och Danne som fått ännu en son och till Melvin och Casper som har fått en liten lillebror. Är så glad för eran skull!


Se så allihopa, nu går ni in Här och grattar min vän!


Obs! Bebisen på bilden är tagen från google.se

Så söta vi var, och så unga!
Mycket har hänt efter det kortet, båda har förändrats och utvecklats.
Men Sara och jag kommer alltid att vara bästa vänner, hon är en sån person som man varken kan eller vägrar släppa taget om!
Vissa personer har man svårt att säga vad som helst till, men hon är en person som man kan säga precis vad som helst till och som alltid finns där no matter what.
Om jag skulle vara tvungen att beskriva hur en riktigt kompis ska vara så gäller bara ett ord; SARA!
I LOVE YOU, Girl!



(håll tummarna att lilla "mini Sara" kommer snart också, så jag får se bebisen)

Tänkte svara på en kommentar som inte aldrig kommer godkännas, men detta inlägg är riktat till dig än en gång  "Maggan"..

---

Jag vet att det krävs två för att bråka, som du sa..
Men jag "bråkade" inte?
Kanske om du läser igenom mina inlägg igen så ser du att det inte är sk bråk som försigår där, utan KÄNSLOR och om besvikelse.
Du verkar tydligen inte vara en människa med känslor..
Och jag tycker verkligen inte att "min vän" bråkade heller.. Det pågick inget bråk imellan oss, utan ett enkelt missförstånd och besvikelse. Och som sagt så valde hon att inte ta tag i problemet utan att avsluta vår vänskap (så många gånger jag ska jag förklara det?) Triggad utav dig och dina vänner..
Tro inte att jag är dum, jag vet vem du är!

Och hur många vänner jag har eller inte har vet inte lilla du..
Och som jag också sa till henne, tack vare att jag åkte till Cypern så har jag verkligen insett vilka mina vänner är..

Hellre har jag få riktiga vänner än tusen FALSKA vänner, hellre en riktig stark kärlek än en OneNight- stand varje helg.. Och jag tror faktiskt att de flesta håller med mig..

Och hur många vänner jag har kvar i Sverige.. Alltså va? Pågår det någon sorts tävling om vem som har mest vänner i världen som jag inte känner till eller vadå?

Dessutom behandlar jag mina riktiga vänner bra, kanske därför vi fortfarande är vänner?
Kanske alla ni ska sätta er ner en stund och tänka på hur ni har behandlat mig i erat liv? Karma, bitch, karma..

---

Uppdatering 14 jan 21:00.




Måste jag förklara vem du är? Eftersom du inte vågar kommentera med ditt riktiga namn behöver jag väl inte berätta för dig vem du är?

Mina riktiga vänner behandlar jag rätt och med respekt, man måste inse att ens vänner har ett liv också och inte bara "ett liv med mig".
Och jag har ALDRIG valdt bort någon före någon annan, kanske du har hjärnsläpp.. Men det var ju ni som gjorde det?

Och för att svara på frågan kan jag ju säga, JA jag ÄLSKAR mitt liv mer för jag har underbara vänner, underbar familj och en helt fantastisk underbar kille vid min sida.:)

Och ingenting du säger/skriver kan påverka mig, för dig slängde jag ut från mitt liv för länge sen, ingeting du säger berör mig....

Anonym om Hon bröt upp med mig..:

På dig låter de inte som hon ha gjort nått för dig att de är bara du som sällt upp för henne, men jag tror hon ha ställt upp lika mycke på dig som du ha gjort.

---

Som sagt sa ar det har min blogg och jag kan inte beratta for er hur hon kanner sig, utan visst har hon stallt upp for mig ibland med. Vilket jag ocksa skrev om man laser noga?
Men jag ar besviken, for jag trodde inte en riktig van skulle bara skita i allt for att det helt plotsligt blev lite jobbigt utan istallet losa det hela?
Speciellt nar den andra forsoker?

Aja, jag tycker inte att jag behover forklara for nagon utav er utomstande nagot mer, fort trots allt handlar det inte ett skit om er utan om oss. Try to understand that "Maggan"...

Hon jag skrev om i nått inlägg sen bestämde sig igår för att bryta med mig, jag försökte reda ut det missförståndet hon hade fått för sig.
Men istället tyckte hon att det var bättre att kasta bort över 10 års vänskap, hon som jag alltid trodde var en utav mina bästa vänner.
Hon som jag lärde känna när jag var 9-10 år och vi följdes till och från skolan varje dag, hon som var borta från skolan i över 6 månader och ingen kom och hälsade på fast jag kom dit.

Hon som jag har litat på till 100 procent och berättat allt för. Hon som jag trodde fanns där för mig med.
Alla beslut hon har tagit och som jag har stöttat, hon som ibland valde att inte bry sig om jag satt hemma och var ensam medans hon var ute och hade roligt med andra. Och inte blev jag sur för det, nej snarare ledsen.

Men enligt henne verkar det som att vara ledsen är samma som att bråka.
Och det tyckte hon var jobbigt, vad var det som egentligen var jobbigt?
Att du gjorde mig ledsen, eller att jag "bråkade"?

Var det jobbigt att jag inte gillade dina vänner, som jag en gång förut stod så nära?
Dom sårade mig med och det berättade jag nog aldrig för dig, för hur det än var så accepterade jag att du tyckte om dom.

Igår gav jag dig en sista chans, men tydligen tycker du inte jag är något att lita på.. Trots att jag aldrig gått bakom ryggen på dig, aldrig snackat skit om dig, aldrig berättat dina hemligheter för någon annan.
Jag som fanns där och försökte trösta dig när någon anhörig hade avlidit och du som var där för mig när min morfar gick bort.

Helt plötsligt betyder dom där sakerna ingenting längre...

Och över det är jag sårad, om en litet missförstånd kan göra att du bryter upp kontakten med mig. Varför ödslade du dig tid från början och blev min vän?

Hoppas du förstår vad du har gjort och att du inte ångrar ditt misstag, men glöm inte dom sakerna jag har gjort för dig. Glöm inte bort vem jag en gång var för dig.

Somnade visst till ändå och vaknade med lite huvudvär och känner mig ännu mer sliten.
Sånna har dagar borde förbjudas, dagar då man mår varken bra eller dåligt. Dagar då man bara känner sig likgiltlig!

Hängde ut tvätten och upptäckte att det var rätt härligt väder ute, friskt, soligt, lite blåsigt, men ändå lagomt varmt, som en perfelt vårdag.
Men orkade inte sätta mig ute, allt var fortfarande så blött..

Alltså, om precis en vecka sitter jag på bussen på väg ner till Arlanda vid den här tiden. Och jag har inte ens börjat packa än! Jag ska vara borta i 8 månader, och jag har inte packat! Jag får panik snart......
Kan jag packa med fredrik kanske? och liksom resten av mitt liv här ifrån?
Jag fattar det fortfarande inte, att jag ska åka alltså..
Just nu känns 8 månader som en livstid, det känns hemskt, men väl där nere hoppas jag att det är bra, dessutom så går ju 8 månader fort, som jag försöker intyga mig.. Jag vet inte ens vad jag gjorde för 8 månader sen, men i alla fall julafton känns som att det vore igår men det var mer än 4 månader sen. Så, nog går det fort?


Nej, nu ska jag och älskling se på Pippi på de sju haven. Haha, barnsligt jag vet, men det måste man vara ibland också. Dessutom måste jag packa!