Becca's Blogg

Hon jag skrev om i nått inlägg sen bestämde sig igår för att bryta med mig, jag försökte reda ut det missförståndet hon hade fått för sig.
Men istället tyckte hon att det var bättre att kasta bort över 10 års vänskap, hon som jag alltid trodde var en utav mina bästa vänner.
Hon som jag lärde känna när jag var 9-10 år och vi följdes till och från skolan varje dag, hon som var borta från skolan i över 6 månader och ingen kom och hälsade på fast jag kom dit.

Hon som jag har litat på till 100 procent och berättat allt för. Hon som jag trodde fanns där för mig med.
Alla beslut hon har tagit och som jag har stöttat, hon som ibland valde att inte bry sig om jag satt hemma och var ensam medans hon var ute och hade roligt med andra. Och inte blev jag sur för det, nej snarare ledsen.

Men enligt henne verkar det som att vara ledsen är samma som att bråka.
Och det tyckte hon var jobbigt, vad var det som egentligen var jobbigt?
Att du gjorde mig ledsen, eller att jag "bråkade"?

Var det jobbigt att jag inte gillade dina vänner, som jag en gång förut stod så nära?
Dom sårade mig med och det berättade jag nog aldrig för dig, för hur det än var så accepterade jag att du tyckte om dom.

Igår gav jag dig en sista chans, men tydligen tycker du inte jag är något att lita på.. Trots att jag aldrig gått bakom ryggen på dig, aldrig snackat skit om dig, aldrig berättat dina hemligheter för någon annan.
Jag som fanns där och försökte trösta dig när någon anhörig hade avlidit och du som var där för mig när min morfar gick bort.

Helt plötsligt betyder dom där sakerna ingenting längre...

Och över det är jag sårad, om en litet missförstånd kan göra att du bryter upp kontakten med mig. Varför ödslade du dig tid från början och blev min vän?

Hoppas du förstår vad du har gjort och att du inte ångrar ditt misstag, men glöm inte dom sakerna jag har gjort för dig. Glöm inte bort vem jag en gång var för dig.