Becca's Blogg

Jag försöker komma igång med utmaningen igen.
Det går sakta men säkert frammåt.

Den här månaden är det ju Jul, imorgon rättare sagt.
Och den här Julen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom J fastnade på Cypern och kommer i januari istället så känner jag mig faktiskt lite ensam.
Men det går inte att göra så mycket åt..

Jag sa upp mig på jobbet och är glad att folk faktiskt saknar mig där. Att jag gjort en bra inverkan på folks liv.
Att göra inverkan på folk är jag ju duktig på, men även fast jag försöker göra bra så tar dom flesta åt sig på fel sätt.
Vi lever bara en gång och varför inte vara ärlig då?
Jag orkar inte vara falsk och låtsas att jag gillar någon när jag egentligen inte gör det. Jag säger sanningen och är ärlig. Varför vara någon man inte är?

Även den här månaden (i söndags) kom jag till min hemstad och kommer tillbaka till minnen. Även fast jag inte känner någon längre så kommer jag fortfarande ihåg, alla falska människor som jag umgicks med som fick mig att må dåligt.
När jag är här så känns det som att inget har förändrats, men det har det ju, jag har förändrats.. Till det bättre..

Nej, nu är det jul och alla ska vara glada. Så jag ska inte älta mina känslor såhär..

Jag lägger upp denna bild för att tänka på något annat än den extrema kylan vi har här.

Blandas i en kastrull:

1 burk jordnöts smör
2dl sirap
1dl socker
1dl cocos

Värm det på en platta så att flyter samman.

Blandas i:

1 liter K-Special
1 tsk vaniljsocker

Bred ut i en smord liten långpanna.
Ställ i kylskåpet och låt den stelna.
Bred på smält blockchoklad.

Klart!

Jag ångrar inte så mycket..
Eller just nu kan jag inte komma på något..

Jag är glad för det jag har valt. Varför ska man leva ett liv man ångrar?

Jag kommer inte på någon favorit födelsedag, faktiskt.
När jag var yngre och fyllde år så kom det massa kompisar och släkt och hälsade på när jag hade födelsedag, vilket jag tyckte var jättekul. Älskar när alla människor jag tycker om är samlade runt om mig!
Och när jag var yngre så uppskattade jag födelsedagarna mycket mer, och älskade dom.

Men nu när jag har blivit äldre så tycker jag inte direkt det är något speciellt.
Man vill ju inte bli äldre nu ju.
Fast om det är något jag lärt mig här är att åldern spelar egentligen ingen roll, det är hur du känner dig inuti.

Tråkigt svar men ja, så är det.. I dont have any favorite birthday.

Jag har faktiskt många fina minnen men det som står mig närmast hjärtat är Kornsjöstrand.
Varje sommar 2dra helgen i juli arrangerade min morfar en marknad (norrlands näst största)  och det var något utav det bästa jag visste. Att strosa runt där 3 dagar och kolla runt hos försäljarna, fika med min släkt och sitta inne på kontoret med min mormor och morfar.

Även på sommaren några gånger var det "mogen dans" och jag hjälpte mamma med att sälja kaffe och kakor och morfar och jag åt upp alla kokta korvar. haha
Det går inte riktigt att förklara hur fint mina minnen  är, det är mest känslan och den kan jag inte dela med mig.

Alltså jag blir seriöst rädd när jag ser den här bilden på Sveriges största bloggerska, Kissie!
Är hon en människa eller en.... ap/gris?

Jag vet seriöst inte när jag fick min första kyss.
Jag antar att det var av min första kärlek?

Jag kommer ihåg att vi satt på Mc Donalds inne i stan och mamma var på väg att hämta mig (kommer ihåg att hon var skitsur över att behöva hämta mig, men jag var ju så kär!) haha.
Vi gick ut från McDonalds för att gå till parkeringen där mamma väntade på mig och vi stod vid övergångstället, det blev rött och vi var tvungen att vänta.
Sedan bara hände det, han kysste mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur fan ska jag göra för att inte göra bort mig!? kommer jag ihåg att jag tänkte...
Men nog gjorde jag bort mig.. fast det spelade ingen roll för efteråt svävade jag på moln..

Ja, som sagt det var min första kyss.

(Jag vet att jag har missat en massa dagar, men det spelar ingen roll, jag kör på och låtsas som det rullat på varje dag så det här är alltså dag 15)

Mina drömmar...
I livet eller när man sover liksom?
När jag sover så drömmer jag en massa konstiga saker som faktiskt känns som att det händer på riktigt.. Inte så roligt att läsa..

Mina drömmar med livet vet jag inte riktigt, jag antar att min dröm är att vara lycklig?
Sådär riktigt jävla överlycklig att jag känner att jag hör hemma precis där jag befinner mig, att jag har hittat det perfekta jobbet och huset.

Mitt största dröm- yrke är att utbilda mig inom Make-up!

Först jobbade jag ju och då hade jag på mig mina vanliga jobbarkläder, så här ser jag ut då:



Sedan när jag kom hem så bytte jag om till mina myskläder och mina nya söta tofflor:

(det här i inlägget skulle egentligen upp igår, så vi tar två inlägg från utmaningen idag, det andra kommer upp ikväll)

Min man. Han har ni här!

Det här är det viktigaste jag har i min handväska, dock har jag lite (mycket) skärp där i med, men det tycker jag itne att jag behöver visa upp. haha



Detta bär jag nästan alltid med mig:

Min astmaspray
Handcreme
Plånbok
Bodyspray
Huvudvärks tabletter
Almanacka
Läppsyl

De flesta tycker att jag har många syskon när jag berättar för dom att jag har 4.
När jag berättar ålderskillnaden tycker dom att det är ännu mer konstigt, mellan mina bröder så skiljer det liksom 23 år!

Så här var det, min mamma och pappa fick tre barn tillsammans. Det första när dom var väldigt unga 19 år, då fick dom min storebror Jimmy. 9 år efter fick dom en sladdis, min storasyster Nathalie och 4 år efter det så fick dom "den bästa" mig! haha

Efter några år så skiljde dom sig och min mamma träffade en ny man och när jag var 9 år fick jag reda på att jag skulle få "en syster eller en bror" som min mamma förklarade för mig. Efter några månader så fick jag reda på att jag skulle få två småsyskon!
Jag blev lite chockad och berättade inte för någon att min mamma skulle ha barn, inte ens till min bästa vän. Jag ignorerade det hela, vet inte varför. Visste nog inte om det var sant eller om jag hade drömt..
Men sedan bestämde jag mig att jag skulle bli världens bästa storasyster!
Och jag kan nog nästan säga att jag blev det?
Två månader efter jag fyllt 10 föddes dom.

Jag har lärt mina småbröder allt bus, försökt lära dom vad som är rätt och fel och älskat dom så mycket man bara kan! När dom berättar att någon är dum eller säger dumma saker så brister det i mitt lilla hjärta.
Mina småbröder är dom snällaste och oskyldigaste pojkarna som finns i världen, dom gör aldrig något ont med vilje.
Men visst finns det studer som man småbråkar lite eller är less, men så är det ju med alla?

Min storasyster och jag bråkade väldigt mycket när vi var små, och hon fick alltid ta skiten eftersom hon var 4 år äldre. Men vi lekte en massa tillsammans också. Kommer ihåg att mamma klädde oss alltid lika, kan ju inte ha varit så roligt för tex en 8åring att gå klädd som lillasyrran på 4 år? haha
När hon blev runt 13 så kom vi ifrån varandra, hon var inte hemma så ofta och jag var ju bara 9 då, vilket egentligen är stor skillnad!
Men sedan när jag började bli runt 16-17 år så kom vi närmare varandra igen och hon är en utav mina bästa vänner nu. Jag är glad att jag har en syster!

Min storebror är 13 år äldre än mig, så alltså kommer jag inte ihåg så mycket utav honom i min barndom eftersom han flyttade hemifrån när jag var runt 5-6. Sedan efter ett tag så flyttade han till stockholm.
Men när jag var runt 16-17 år (samma där, eftersom det var väl då jag blev normal. haha) så kom även vi närmare varandra. Så varje år åkte jag och hälsade på honom i Stockholm. Och jag gör det fortfarande.
Han har sjuk konstig humor som han gärna delar med sig av till allt och alla och vissa tycker nog att han är lite knäpp. Och han är nog det också. haha. Men han är världens snällaste och har världens gulligaste son, min sötnos Elliot! <3

Jag och min syster

Mina söta småbröder

Min storebror!

Mitt hopp är att alla jag älskar och bry mig om ska vara lyckliga.
Mitt hopp är att jag ska hitta min väg som gör mig 100% lycklig.

Att jag ska finna mitt drömjobb och slå mig ned någonstans i världen där jag bara kan njuta av att vara jag.


Hoppet dör sist!


(Alltså, jag vete fan. Den här utmaningen blir svårare och svårare... haha)

Kolla in min love basket.
Skit snygga kläder!

Hittade tex den här snygga tröjan, snygg va?

De allra flesta jag träffat här på Cypern, spelar ingen roll vart dom kommer ifrån, Rumänien, Polen, Bangladesh, Ryssland m.m tror på någon sorts Gud.
I grund och botten så tror dom väl på samma gud och jag respekterar deras tro.

Men för mig är det helt omöjligt att det finns en gud som skapade världen på 7 dagar och allt sånt, jag tror på Big Bang, jag tror på att vi människor var apor som sakta men säkert utvecklades till de vi är idag.
Jag tror inte på himlen eller helvetet.
Jag vill tro. Men jag kan inte..

När folk frågar mig vad jag tror på, svarar jag: Jag tror på mig själv!

Jaha, då var det den här förbannande utmaningen jag tagit på mig som gäller igen..

Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska skriva här, så jag hoppar "Ett ögonblick" och skriver om när jag kom till Cypern 2008, eftersom jag har några nya läsare.

Det hela började med att jag och en vän skulle iväg och jobba till Irland, men eftersom hon hellre ville studera och bo på skolan så följde inte jag med. Jag hade inte råd eller lust att studera något man lär sig på plats, alltså engelska.
Jag hade bestämt mig att jag skulle ut i världen, klarade inte av att stanna kvar bland alla miserabla människor.
Så jag lade upp mitt cv på nätet (Eures) och ganska snabbt fick jag ett jobberbjudande från en man som hette Demitris, han erbjöd mig hyffsat lön, ett bra jobb och bodende gratis. Klart att man tackar ja!

Jag hade aldrig tidigare stått på egna ben, hade pojkvän och familj hemma i Sverige som jag alltid kunde vända mig till. Lita på att dom var där i närheten av mig när jag behövde dom.

Att flytta själv till Cypern är något utav det läskigaste jag gjort.
Jag grät, ofta! Kände mig så otroligt ensam, men efter ett tag så började jag vänja mig.
Jag lärde mig att ta hand om mig själv, stå upp för mig själv.
Jag blev jag.

Tycker verkligen att alla ni som vill åka utomlands och jobba en dag ska göra det!
Visst, lönen kanske inte är sådär superbra men man får ju så mycket mer..

Denna bild är tagen någon gång under sommaren 2008, på mitt första jobb här.

Snälla tomten.
Jag har varit snäll i år och det här önskar jag mig:



1. Southern Vampires- Serien (böckerna.)
2. Nagelförlängning.
3. Ipod Nano (5th generation) Purple, minst 8gb.
4. Present kort på Kicks, makeupstore m.m. Nytt smink, hudvår & hårvård.
5.  The velvet creme eller annan dagkräm. Makeupstore
6. One pice, rosa!
7. Pengar eller presentkort på Tatuering.
8. Söta örhängen och smycken.
Sedan önskar jag mig en Iphone 4, men det tror jag inte tomten har råd med..


Just ja...
Jag önskar mig även Herbalife produkter!

Innan jag flyttade till Cypern så trodde jag att jag hade flera bästa vänner.
Men alla visade mig sitt rätta jag tillslut! Och vår vänskap tog slut.

Den ENDA som funnits där för mig, i alla år, med milen mellan oss är Sara.
Första gången vi träffades var hos mitt ex, jag satt och gjorde matte (Jag var 16) och Sara hade precis haft innebandy träning?
Vi pratade inte med varandra, typ bara hej. Mitt första intryck var att jag inte gillade henne.. haha
Efter att mitt ex och jag gjort slut på något sätt tog jag och Sara upp kontakten och började umgås, och det var nog det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv.

Hon är helt enkelt bäst!
Även nu när hon har 3 barn så har hon ändå tid för mig.
Hon är den enda som vet Allt!

Hon är bäst! Älskar dig Sara!

Min dag har varit helt okej faktiskt.
Började dåligt, men orkar inte riktigt ta upp det här. Sedan åkte jag och J till postkontoret och hämtade ut mitt paket från mamma.
Köpte juice, sedan hem och jag gjorde mig iordning för jobbet.

Åkte och jobbade och det var faktiskt helt okej, vi hade 100 kunder mindre än igår så det var bra.
Kom hem, drack min shake, duschade och pratade med mamma ett bra tag.

Och nu sitter jag här.. Men andra ord, min dag har varit rätt lugn och tråkig. haha

Kärlek är ALLT!

Kärlek till familj.
Kärlek till livet.
Kärlek till materiella saker.


Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv/ Moliére (1622-1673)