Becca's Blogg

 

Jag har suttit och tittat tillbaka 1 år i arkviet här på bloggen.

Det är roligt att titta tillbaka på alla minnen och bilder, men samtidigt hjärtskärande.

 

När jag ser bilderna på mig så ser man verkligen hur jag mådde då, men det var liksom ingenting jag insåg då.

Att jag var trött, ledsen, festade mycket och aldrig kunde sitta still och ta det lugnt, det blev en vardag för mig. Jag vägrade helt enkelt att blunda för felet och forsätta leva på ett sätt jag inte ville.

 

Jag kommer ihåg alla mina konstiga deppiga status-uppdateringar på facebook, min familj som konstant ringde och frågade hur jag mådde och jag svarade alltid med en lögn.

Jag mådde inte bra, men som sagt så ville jag ju inte se det själv.

 

Inte förren nu, ett år senare inser jag vad som har hänt i mitt liv. Hur jag mår, hur viktig jag är och hur viktigt det är att jag mår bra!

Jag är oerhört tacksam att jag lyckats bryta mig fri från det som fick mig att må dåligt, att jag äntligen får vara den jag vill vara och som jag alltid varit även fast jag tappade bort mig en stund på vägen.

Jag är glad att jag kom tillbaka till Sverige, fick spendera tid med min familj, fick ett jobb uppe i fjällen där jag har helt underbara kollegor som är som min andra familj. Varenda en har hjälpt mig ett steg på vägen, att gå i rätt riktigt bara genom att vara sig själva.

 

På första gången på flera år är jag nu singel och kan stå på egna ben, fatta mina egna beslut, göra vad jag vill.

Och jag älskar det! (Det besvarar väl din fråga, mamma?)

På första gången på flera år, vågar jag drömma igen, se ljust på framtiden och vet att jag kan uppnå precis vad jag vill!

 

Det vet jag inte, jag antar bara att jag ville säga till er alla att det är okej att må dåligt, det är okej att inte märka av det. Men när du väl börjar att må bra så kommer du att inse att allt innan bara var en fasad och det får ta tid

 

Hur jag mådde syns på ögonen..