Becca's Blogg

Idag hade vi gäster, ett par som kom från norge.
När det kommer folk från norge och sverige tänker jag inte så himla mycket på det.
Ska jag vara allvarlig så vill jag helst prata engelska med dom, annars blir det alltid så mycket prat hit och dit och ja, ni förstår... Orka prata liksom. Haha ( bra val av yrke, känner jag.)

I alla fall, de var från norge och jag hörde hur dom pratade med varandra och jag förstod allt vad de sa och sådär, men sen när dom beställde pratade vi ju engelska såklart.
Jag serverar drycken, och då frågar mannen:

- Where are you from? Are you from this island?
Dumma knäppa jag:
- No, i'm from you neighbour country Sweden.
-Jaså? Sverige, säger han då.

haha, jag blev säkert alldelse knallröd i ansiktet, fan vad pinsamt det var.
Sedan pratade dom med mig, på norska då och frågar ja, hur länge har du varit här och bla bla bla.
Saken är den att jag tycker att det är jättesvårt att prata svenska här, eftersom jag pratar engelska 24 timmar om dygnet,  så det blir så himla stelt.
Ungefär som att jag vore nybörjare på mitt modersmål.
När jag pratar med min mamma i telefon så blir det lite svenelska ibland också, jag till och med tänker på engelska ibland. Skumt.